tisdag 11 juni 2013

När alla börjar åka hem

idag har jag 31 dagar kvar här. skit. jag vet att jag är så himla lyckligt lottad som har fått möjligheten att göra den här resan och tro mig jag tackar all där uppe som har hjälpt mig på vägen. Men när alla du älskar börjar åka hem till Italien, Japan, Spanien, Brazilien, Tyskland and so on så blir man depremerad. svårt att undgå. någon som man håller så kär och de vet alla dina hemligheter och du vet alla deras, du vill man inte splittras upp. så enkelt är det. det är mänskligt. sen på andra sidan vet man inte om man vill åka hem eller inte. det klart att jag vill krama alla där hemma och berätta om allt det här, men å andra sidan vill jag inte krama alla här nere för sista gången. det här är det värsta med utbytessår, inte hemlängtan, inte att säga hejdå till alla där hemma (för du vet att du kommer att träffa dem snart). nu kommer tiden för farväl till alla som varit del av mitt utbytesår och jag kan ju inte säga att jag ser fram emot det...




Ja det där var ju ett glatt inlägg! ;)

1 kommentar:

Mamsen sa...

Du får ju tänka så här istället

Tänk vad jag får se många länder nu när jag ska resa och besöka alla mina vänner!!!!!
Löööveee Mamsen