Min lilla Mupp

Usch jag sitter här med en nästan färdigpackad väska och kinderna blöta av tårar. Idag har jag sagt hej då till Angelica, mina kusiner, faster, farmor&farfar och så min lilla mupp. Usch vad hemskt det var! Moa (mupp) kom hit vid 2 och hjälpte mig att vakuum-packa och så. Vi skrattade som vanligt tills magen krampa när vi försökte oss på att vakuumpacka i påsen. Och sen packa om och packa om tills allt passa väskan. Hade inte Moa vart här så skulle jag aldrig ha hunnit så långt med packningen! Men vi tänkte nog inte på att det var sista gången vi ses på ett år tills klockan blev typ halv 10. Tårarna rann innan vi ens hann gå ut ur mitt rum.

Är det inte konstigt att det kan kännas som om man har känt varann i flera år medan man faktiskt bara har känt varan i mindre än ett år? Det är precis så som det känns med Moa, vi har känt varan i mindre än ett år och ändå så förstår vi varandra på ett sätt som inte går att förklara! Och vi har haft grymt roligt på vägen och gjort en massa knäppa grejor! Vi har nog inte sett varan en enda gång utan att det slutat med att vi ligger och skrattar som galningar. Detta har faktiskt hänt ett par gånger i skolan, vi har legat i korridoren och skrattat så att vi inte kan andas längre.

En person som förstår en så himla bra och man vill inte åka hem när man varit där ska man krama en sista gång på ett helt år och säga hejdå. Kan inte forsätta att förklara för det finns inga ord som kan förklara en sådan känsla, så därför tänker jag inte ens försöka...

Just nu vill jag bara kura ihop mig i mammas famn och gråta tills tårarna tar slut....

Valborg: Vi bestämde oss för att åka och bada direkt efter gymmet med kläderna på, SVINKALLT!

Packningspaus :D 

Mupp 2 och Mupp 1 

Min älskade lilla mupp! <3

Vi ville båda ha en fin bild på oss båda, vi försökte men det blev en bild där vi båda är rödgråtna.
Det var längesen jag grät så här mycket! 

Älskar dig gumman!!! Du e bäst och jag kommer sakna din massor! <3