Är det inte helt otroligt vad en låt kan få en att känna? "Bara i dig" började precis spela och den sjunger vi alltid när vi är ute på läger med konfan eller ledarna. (i Mariakyrkan). Och bara den låten fick mig verkligen att sakna alla underbara personer som håller till i Mariakyrkan. Vi har delat så himla mycket tillsammans, allt från kuddkrig, vattenkrig, dansa på bord, gråt tills tårarna tar slut, skratt tills man inte kan andas, delat tankar om livet och tron, berätta om egna upplevelser och upptäckt vilka vi är. Vi har besökt ställen som Auscwitch där vi hjälpte varandra genom den hemska sanningen, torkade varandras tårar.
Tillsammans har vi skapat något som är hårdare än sten, ljusare än solen och djupare än havet. Vi har skapat en band där vi har lärt oss att tro på oss själv och andra.
I fredags åkte en bunt alla alla dess underbara människor till Krakow i Polen och jag önskar verkligen att jag kunde vara med! Var med förra året och de minnena kommer för alltid att följa med mig! Hoppas verkligen att ni får en toppenresa och gud välsigne er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar